Älskade Mormor.
Idag dog min Mormor. Jag vet inte alls hur det känns, det är hemskt och tomt samtidigt som det nästan känns bra. Min Mormor, Ethel Maria, skulle fylla 99 år i maj och var väldigt nöjd med sitt liv. Hon är en av de modigaste människor jag känner, och har varit med om så mycket i sitt liv som ingen nulevande nånsin kommer få göra. Hon föddes som rysk undersåte i Finland 1908, var med om Första världskriget och Finska inbördeskriget, och var sjuksköterska i Andra världskriget. Hon har många gånger varit den som ryckt in då ingen annan vågat och räddat mångas liv. Hon har varit med om bilen, kamerans och datorns framfart, utan att någon enda gång sagt att "det var bättre förr". Mormor var alltid öppen för nya saker. Trots sina 98 år var hon hela tiden klar i huvudet och diskuterade gärna samhället och de senaste nyheterna.

Det är så synd bara att det inte finns fler bilder på henne som ung, hon var nämligen väldigt vacker. Om jag någon gång får kopiera bilden hon har från sina sjuksköterskeexamen ska ni få se! Och, stilen har hon hållit sen dess. Ända tills hon dog idag har hon haft manikyrerade naglar och två tuber Wellaform i badrumsskåpet. Hon var alltid nyfiken på vad jag och min syster hade på oss när vi träffades, och gav alltid positiva kommentarer.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om henne, det skulle nog till och med kunna bli en bra bok! Men, jag avslutar med en liten historia som jag tycker är Mormor i ett nötskal;

På 50-talet, en söndag efter Gudstjänsten i Baptistkyrkan i Sundsvall. Mormor tappar sin handväska och ett läppstift rullar ur. Några kvinnor stannar genast, rynkar på näsan och säger förfärat:
-Men Ethel, har du ett läppstift?
Mormor kan inte hålla sig, utan säger uppkäftigt tillbaka;
-Ja, jag har nog två!

Ethel Maria Ohlsson
24 maj 1908 - 30 januari 2007
usch vad jag kommer sakna henne.